För några månader sedan hade Svenska Dagbladet en ledare om asylpolitik i Kanada och Sverige.
https://www.svd.se/a/rE7bEm/sponsorskap-for-flyktingar-ar-en-god-ide
Den beskriver ett fall med en flykting som trots dödshot inte beviljas asyl i Sverige men välkomnas i Kanada. Ledaren jämför asylpolitiken i de båda länderna och får Sverige att stå i skamvrån. Där beskrivs ett slags sponsorsystem i Kanada där företag och organisationer hjälper till att finansiera migranters första tid i landet. Det medför då också en stark drivkraft att ordna arbete så snabbt som möjligt. I ledaren står bl.a. ”Detta handfasta och pragmatiska sätt att öppna sina hjärtan och sitt land för dem som flyr från både fattigdom och förtryck är en kontrast till vårt svenska system. Hos oss kan de få asyl som varken har ambitioner eller avsikt att bli en integrerad del av det svenska samhället, medan detsamma kan vara omöjligt för personer som kan uppvisa både försörjningsförmåga eller möjlig yrkesverksamhet”.
Jag känner på nära håll till ett liknande fall som det som beskrivs i ledaren. Det beskriver jag längre ner.
Det går inte att komma ifrån det faktum att Sveriges byråkratiska, negativa, inhumana asylpolitik och grundinställningen att migranter är en belastning är perfekt grogrund för SD. Hade vi tillämpat mer av Kanadas system hade migranter varit mer positivt bemötta och de hade kommit snabbare i arbete. SD hade krympt avsevärt. Grogrunden för den gängproblematik och kriminalitet som tillskrivs flyktingar hade säkert varit mindre omfattande. Mår man bättre bråkar man mindre.
Den stora paradoxen är att man i valrörelsen nu siktar in sig på SD (t.ex. genom torftiga insatser från Ygeman och Hultqvist som bara ger Jimmie TV-exponering) samtidigt som man ligger bakom en migrationspolitik som gynnar SD:
Så min berättelse.
För ett antal år sedan flydde en familj från Afghanistan och hamnade i Småland inte långt ifrån där dotter Lena med familj bor. Familjerna lärde känna varandra och Lenas familj försökte hjälpa flyktingfamiljen så gott de kunde bl.a. med inlagor till Migrationsverket. Efter lång tid med ständiga kontakter med Migrationsverket flyttades familjen till Eslöv. Till slut fick alla utom en son tillfälligt uppehållstillstånd.
I Sverige, till skillnad mot Kanada, får inte familjen träffa handläggare på Migrationsverket utan alla får var sin handläggare. Sonen fick en handläggare som han uppfattade som fientligt inställd. Sonen hade haft en flickvän i Afghanistan som tillhörde ”fel” klan. Därför hade han ett dödshot hängande över sig från en bror till f.d. flickvännen. Det tog man ingen hänsyn till. Sonens ansökan avslogs och han skulle skickas tillbaka till Afghanistan. Hans sjukliga mor bestämde sig för att följa med trots att hon hade beviljats uppehållstillstånd och hade andra barn i Sverige. Hon ville vara i sonens närhet och man kunde använda hennes namn, inte sonens, när man skulle hyra bostad.
Sonen skickades följaktligen tillbaka till Afghanistan. Modern följde med.
Så snart de kunde tog de sig till Tajikistan. Kanada har en nära relation med Tajikistan och uppmuntrar personer från Tajikistan (och andra länder) att söka sig till Kanada. Det kan man t.ex. se på den här länken som sannerligen ger ett positivt och uppmuntrande intryck:
https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Femigratecanada.com%2Fimmigrate-from-tajikistan…%2F%3Ffbclid%3DIwAR1DH0yP9xCa_O4NWydccvgRB-BL_04T0Ywk7bN_Jg
HXzpK8b9hCAvmO_HI&h=AT2X9BhTxSv34tzFvZ4j60VwlXH7wS2rnd9wIc1wJsHAO-0041xNj5jfjDcnB2BGw0OBt7Dea3Dl_3ZiRDv3Kd9VhxtSYeIXe-ygu7YY_2-LQBatMRJ38KO-hw3XXULDaA&__tn__=-UK-R&c[0]=AT22s9CbcC3caH_DTue_In1wf7xVHULyAWcsdHH0OODu4F-IViMxnWmyUzxtGSudJpkA6Lg0TfyKh_BeD9X3oFy9kX0KBD_NdCdszQSXAC96SpleFXEdbCHgqyMWLzPD3WIeyRoo6LHK9wqwLpcLkN7oCMf-Ivr0WAD_zoiUxvuZDmU
Sonen och hans mamma fick vänta väldigt länge p.g.a. lång kö med personer som ville till Kanada. De fick sent omsider ett möte (mor och son tillsammans till skillnad mot möten i Sverige) med Kanadas immigrationskontor. Ett mycket positivt möte där man fokuserade på vad sonen kunde tillföra. Han hade inga problem att få asyl.
Dotter Lena bjöds in till familjen för att fira medan sonen satt på planet till Kanada. Mindre än en vecka efter ankomsten hade han jobb.
Hans kommentar:
I Sverige betraktades jag som en brottsling, i Kanada som en resurs.